Betongdjungel in disguise

Ett bra sätt att lugna ner sig efter ett antal försök att arrangera kökslådorna är att gå på en fin och energigivande promenad.

(Varifrån kommer alla dessa rispaket med 1/2dl ris skramlandes i bottnen? Och varför är det alltid tre olika sorters ris med tre olika koktider? Och varför finns det aldrig tillräckligt med utrymme i mina finfina kökslådor? På den sista frågan kan jag glädja er med ett svar. Så att man ska uppmuntras till sortering och rensning, ju!)

Här kommer lite axplock från promenixen.

Själv är jag den första bilden minus barnet. Är dessa skyltar månne huvudstadsregionens sätt att försöka få till en befolkningsökning genom att sätta igång allas biologiska klockor? Antingen skall man vara atletisk, mopofjortis eller förälder. Inget utrymme för mellanting.









Man hinner se så mycket mer av de fina vyerna på mindre tid om man sätter på sig långa benen.























"Knarr knarr knarr."








Förutom de tre redan nämnda accepteras även hästintresserade. Eller möjligen riddare.













Åååå vilken fin backe!














Ibland ångrar man att man inte satte på sig skidorna istället för långa benen.













Speciellt när fafa i alla åldrar och former skidar förbi förrän man hinner hitta zoomknappen.
Men tro mig, noll chans att ens egen rumpa har den spänsten när man/den har uppnått den åldern.











Om man tittar riktigt nära ser man den underbara meningen med livet.

Och det är vad jag har att bjuda på idag. Efter långt övervägande kom jag fram till att ni sett tillräckligt med bilder av vår klädgarderob. Men kan med ord uttrycka att min sida av den nu äntligen är finare än V:s. Och det är ju det viktigaste.

Alfa Delta Foxtrot, do you copy?